Semester

Om man har en hund som inte mår bra utan sin matte så får man anpassa semestern efter honom.

Så vi, maken och jag, packade bilen och åkte ca 120 mil norrut i landet och landade i Nikkaluokta.

Screenshot_20160709-103322[1]

Väl där, när vi såg de höga bergstopparna i fjärran, började vi fundera på vad vi egentligen hade givit oss in på….

Morgonen därpå var det bara att kränga på sig de tunga ryggsäckarna och låta det stora äventyret börja.

Vandringen mot Kebnekaise! Screenshot_20160709-103257[1]

Det var en väldigt speciell känsla att passera under portalen där leden till Kebnekaise börjar. Förväntan och ett stänk av oro tumlade runt i magen. De första kilometrarna går leden mest i fjällbjörkskogen, så man får bara en skymt av de höga topparna i fjärran. Ju längre dagen lider desto mer öppnar landskapet upp sig. Vi hade en vandring på runt 20 km framför oss och tog det lugnt med många raster och fotostopp.

Screenshot_20160709-103119[1] Screenshot_20160709-103311[1] Screenshot_20160709-103033[1]

Dessa hängbroar var inte roliga att gå över. De gungade åt alla håll. Är väldigt imponerad över att Tuff gick över utan problem.

Screenshot_20160709-103246[1] Screenshot_20160709-103232[1]

Plötsligt tvärstannade Tuff och lyssnade. Alldeles bredvid leden var det en familj med ripor. Både höna, tupp och små gulliga dunbollar.

_Q3A1021 (2)

De tunga ryggsäckarna börjde kännas av mer och mer och känslan av att se Kebnekaise fjällstation i fjärran var underbar. Samtidigt var det nog de längsta kilometrar jag gått. Vi gick och gick, men kom aldrig fram…..

Screenshot_20160709-103057[1] Screenshot_20160709-102933[1]

Väl framme åkte både ryggsäckar och kängor av för välbehövlig vila ett tag 🙂

Vi vilade ett tag och passade på att insupa atmosfären på fjällstationen innan vi återigen krängde på oss ryggsäckar och kängor för att fortsätta ett par kilometer till. Till sist hittade vi en skaplig tältplats, reste tältet, fick i oss lite mat och stupade ner i sovsäckarna.

Vyn som mötte mig på morgonen då jag klev ur tältet är helt klart svårslagen. Grannar hade vi tydligen också fått under natten 🙂

Screenshot_20160709-102145[1] Screenshot_20160709-102842[1] Screenshot_20160709-101920[1] Screenshot_20160709-101910[1]

Nu var stunden kommen, den som fyllde mig med förväntan, fruktan, förhoppning och rädsla. Idag skulle vi försöka ta oss upp på Kebnekaises sydtopp!

När jag fick syn på det berg vi skulle ta oss över för att nå Kebnekaise var det nära att jag gav upp redan där…

Vierramvare- min stora mardröm.

Screenshot_20160709-102731[1] Screenshot_20160709-102741[1] Screenshot_20160709-102757[1]

Ett berg på över 1700 meter som man måste upp på, över och nedför igen för att nå själva stigningen uppför Kebnekaise. Ett berg som är som ett grustag, fullt av stenar i olika storlekar, brant och sterilt…

Uppe på toppen av  Vierramvare är det nog fler än jag som har funderat på att vända där, När man står där uppe och tittar över dalgången långt där nere, och ser hur brant det är uppför på andra sidan dalgången….då undrar man verkligen om man kommer att klara detta.

Screenshot_20160709-102245[1] Screenshot_20160709-102310[1] Screenshot_20160709-102628[1]

Jag är glad att jag har en peppande make som fick mig att fortsätta då jag var trött och lite rädd. För till slut så var vi ju faktiskt där, uppe på Kebnekaise. Vilken utsikt, vilka otroliga vyer!

Maken och Tuff stannade i toppstugan och vilade så jag fick fortsätta ensam mot toppen.

Jag är ärligt talat väldigt glad att molnen svepte in över toppen precis när jag kröp upp. Hade det varit klart väder är jag osäker på om jag hade nått toppen. Så brant och så smalt!

Screenshot_20160709-102526[1] Screenshot_20160709-102430[1] Screenshot_20160709-102544[1]

Men jag klarade det! Jag har faktiskt varit på toppen av Sveriges högsta berg. Jag har suttit på 2098 meter över havet!

Vägen ner var jobbig. Det tar hårt på knän och fötter att gå utför. Men utsikten gjorde det hela lite lättare iallafall 🙂

Screenshot_20160709-102344[1]  Screenshot_20160709-101930[1] Screenshot_20160709-102405[1] Bättre utsikt från ett dass går nog inte att få 😉

När vi till sist kom ner till tältet igen var vi så trötta och slitna att vi knappt orkade äta. Det var smärtsamt att få av sig kängor och kläder och jag lovar att vi var lättvaggade alla tre.

Nästa morgon protesterade våra kroppar. Benen kändes som timmerstockar, tunga, stumma och onda. Vi rev tältet och packade ihop allt, sen begav vi oss stapplande till fjällstationen. Det var två, tre långa kilometrar där man verkligen fick övertala kroppen att röra sig. Att komma till fjällstationen och upptäcka att det fanns möjlighet att flyga helikopter därifrån till Nikkaluokta var som att vinna en högvinst på lotto 🙂

Screenshot_20160709-102029[1] Screenshot_20160709-102047[1] Screenshot_20160709-120638[1] Screenshot_20160709-120644[1]

Tuff tyckte att det var en utmärkt idé att åka helikopter 🙂

Att ha en stuga bokad över natten och en riktig säng att sova i var hur skönt som helst

DSC_1802[1] Två utslagna hjältar 😉

Jag är stolt över vad vi har gjort. Framför allt är jag stolt över min underbare fyrbente vän. Han som alltid ger allt, som aldrig backar ur. Han som följer sin matte överallt, utan att tveka <3

Nästa morgon var det bara att packa in allt i bilen. Vi fortsatte nämligen till Lofoten

Men det är en helt annan historia

 

 

 

 

Publicerad i Theres Sålder Antonsson

Kommentera

Inlägg per författare

Alla våra inlägg

Bevaka blogginlägg

Ange din mailadress och skicka:

Vi som bloggar

Vi är jägare i olika åldrar med olika bakgrund, erfarenhet och drivkraft. Vi är olika som person och har olika yrkes bakgrund samt andra intressen. Gemensamt har vi jakt och jakthundar som livsstil. Läs mer om oss under meny "BLOGGARE". Vi delar med oss om vår vardag och livsstil Våga ni också!

Vill du blogga?

Är du jägare och tjej med erfarenhet av jakt sedan barnsben och vill dela med dig av din livsstil och intresse till andra. Välkommen att kontakta oss för möjligheten att bli en bloggare teamet Nordic Women Hunting. Kontakta Mona Eriksson på mona@nordicwhunting.com

Livsstil som jägare

Gilla vår Facebook

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: