Sydafrika på helt nya äventyr

Jag heter Angelica Kellgren och är en ensamstående tvåbarnsmamma bosatt i Värmland. Jag har jagat med min pappa sedan jag var liten men i och med att man fått barn har jakten hamnat lite på hyllan. Hösten 2015 startade jag seriöst att försöka jaga och tog mig an björnjakten. detta fortsatte med en lång höst och vinter med helt underbara jaktdagar, som jag saknat detta!

En dag i Februari fick jag erbjudandet av Angelo att följa med till Sydafrika och jaga. givetvis blev jag sugen, det var sju år sedan jag var där sist. efter några veckor var hoppet om resan nästan ute då det var ett pussel med både hundar, barn, skola och jobb. Men det gick att lösa. Biljetten blev bokad och jag hade resfeber som hette duga redan från början. För mig skulle resan bara innebära impala, blue wildebeest och oryx. För mina medresenärer handlade det om bland annat lejon, buffel och flodhäst. Buffel skulle jagas med pilbåge. Den 10 Mars satte jag kurs mot Nybro och var sjukt nervös. Vad tänkte jag med? En resa till Afrika med tre människor jag aldrig träffat! MEN JAG VAR PÅ VÄG IGEN TILL MIN ÅTERKOMMANDE DRÖM!

Lördag den 12 Mars landade vi i Johannesburg och tog sikte på Kalahari och få jagat de två lejonen som Angelo och Mats hade bestämt sig för. 12 timmar i bil efter en lång flygresa. väl framme på den fantastiskt fina Mankwe lodge fick vi  ett trevligt mottagande och god mat innan John Blund fick jobba hårt. Vi blev väckta tidigt och satte i oss en ordentlig frukost och jag fick tydliga instruktioner hur jag skulle sköta mig som observatör. Kan ju lova att pulsen var hög redan innan jakten…. En kontroll av vapen på skjutbanan och sedan direkt ut på spårning efter lejon. Det fanns sex stycken inne på farmen som var på cirka 3000 hektar. Redan tidigt på morgonen var det brännande varmt. vi hade turen att få upp spår ganska snart och följde dessa tappert. det visar sig vara två hanar som går ihop och vi satsade på att få dessa. Pulsen slog så hårt att ja nästan trodde andra skulle höra den. Första lejonet finns nu inom skotthåll och Mats får chansen att avlossa sitt första skott i Afrika. En solklar träff och ett extra skott för att sedan kunna smyga sig på det andra lejonet. Jag följer med på lite lätt skakiga ben och sköter videokameran. Den andra hanen befinner sig inne i ett buskage och Angelo med sin PH och tracker placerar sig samt backupskyttar. En något nervös Angelica försöker klara av kamera och samtidigt lokalisera det lejon alla andra ser men inte jag. PANG! Jag kan fortfarande inte se något lejon och plötsligt rör alla sig i en sväng bakåt höger, jag följer bara med. Lejonet kommer rusande och en smäll till går av. Han ramlar omkull en bit bort, jag står kvar på skakiga ben med en puls som hela gänget utan tvekan kunde dela på. Jag har nog aldrig varit så rädd någon gång som när lejonet satte fart, men jakten var över. Två granna lejon och två glada skyttar vid sina fina djur. Många fina bilder och givetvis åkte vi tillbaka och firade med ett dopp i poolen efter. kvällen ägnades åt några ansmygningar med pilbåge och Magnus som ville ha en stor och fin Oryx (de största finns i Kalahari) Magnus fick sin Oryx i en otroligt vacker solnedgång och utan tvekan resans finaste bilder med sitt vilt. Den lyckade jakten i Kalahari var avslutad med gott resultat.

Angelo efter några försök med sin pilbåge

Angelo efter några försök med sin pilbåge

Angelo och Mats med sina Lejon i Kalahari

Angelo och Mats med sina Lejon i Kalahari

Mats med sin stora oryx. Resans vackraste solnedgång

Mats med sin stora oryx. Resans vackraste solnedgång

Måndag morgon var endast en resdag, Angelo och Mats skulle till en farm med Buffel och flodhäst. Jag och Magnus fick fortsätta till Limpopo för våra djur. Jag fick beskedet om att jag inte fick lov att följa med på buffeljakt med pilbåge då jag hade barn hemma. Danie, vår PH ansåg att det var allt för farligt. Jag och Magnus gick ut tisdag morgon tillsammans med vår nya PH. jag fick veta att 6 jägare och 4 PH veckan innan misslyckats helt med att skjuta impala på en hel vecka så mina förhoppningar va inte speciellt höga. Djuren är grymt skygga, det vet ja sedan min förra resa. men efter ett tag så stod han där, MIN impala. vi stirrade på varandra en bra stund innan jag ens vågade andas ut. sakta böjde han sig ner för att beta. jag tog då tillfället i akt och la upp bössan på skjutstödet. jag tog några djupa andetag innan jag kramade av avtryckaren. Han visade inget tecken alls på träff, den där hemska känslan man får att man skadeskjutit är hemsk. utan hundar och endast med våra egna ögon fann vi rätt spår och blod. en bit bort låg han. Något låg träff, men han låg. Jag fick min impala och med ett leende från min PH fick jag ett grattis och att jag slog de förra jägarna.

Mitt första vilt för resan och glädjen är enorm

Mitt första vilt för resan och glädjen är enorm

Jakten fortsätter inne på farmen utan fler resultat den dagen. vi avrundar med god mat på kvällen och givetvis i sällskap med de som driver farmen och våra PH´s. Onsdagen åker vi till en helt annan farm. Vi vill hitta Magnus drömkudu. Kanske jag kan hitta mig en blue wildebeest och jag får besked om att vi inte får skjuta oryx här. Vi spårar och spårar men ser bara damer. Kudun är svår, de heter inte spöken för intet. under dagen har jag en sådan där knepig känsla i kroppen att jag inte riktigt är nöjd med mina val längre. jag har ändrat mig. Jag sätter in en Zebra som önskan på min lista istället för en blue wildebeest. Så samtidigt som vi letar efter kudu så letar vi även zebra. Vi skymtar en hjord med eland, bleesbuck och zebror längre bort och gör ett tappert försök med en ansmygning. Det tar sin tid då det är väldigt öppet och inte myckat att gömma sig bakom. Men det finns ett stort buskage mellan oss och djuren, dit ska vi försöka ta oss. Min PH undrar om jag kan krypa?! Hallå, jag gör det som krävs för att jag ska kunna komma till skott. Sagt och gjort sitter vi bakom buskarna och spanar. Jag med blodiga knän efter försöket att göra mig osynlig och Armand spanandes efter just den zebra jag ska få sikta på.Men något skrämmer dom och de far förbi i en allt för hög fart för att kunna skjuta. vi får alltså ta nya tag på nya djur. Dagen börjar gå mot sitt slut, en flock med 5 zebror skymtas i en slänt och jag och Armand gör ett sista försök för dagen med att smya på dessa. dom rör på sig, vi rör på oss. Så håller vi på en stund till jag äntligen får lägga upp bössan och sikta. Svetten rinner, värmen har tröttat ut oss och jag tar och siktar bra länge. Jag trycker av och detta känns helt perfekt. Den springer iväg och vi finner absolut inget som tyder på att den skulle vara träffad. vi såg själva hur han tecknade i skottet av ett absolut perfekt placerat skott. ett eftersök med tracker och hund påbörjas och efter många om och men finner vi lite blod och även zebran som reser sig. jag får skjuta en gång till. även nu springer den iväg och vi får verkligen springa efter. En tredje smäll och äntligen lägger den sig ner. Min vackra zebra ligger framför mina ögon, ett av Afrikas absolut finaste djur är mitt! Jag blöder, jag svettas men är jordens gladaste tjej utan tvekan. Det visar sig sedan att första skottet tog perfekt men har inte trängt in mer än genom bogbladet. Man måste ha i tanken att afrikanska vilt är otroligt hårdskjutna.

Efter en pärs var han äntligen färdig. Ingen var gladare än jag

Efter en pärs var han äntligen färdig. Ingen var gladare än jag

Vi avrundar vår jakt i Limpopo och drar oss vidare för jakt i Freestate. nu snackar vi vidder så långt man kan se. En femstjärnig loge blir vår bostad. Magnus gick tom på Kudu, Mats hade samlat på sig lite fler djur och Angelo hade sin buffel kvar efter många dagar tomt. Jag fick nöja mig med mina två fina djur och hade inte en tanke på att skjuta något här. Jag ansåg min kapacitet med lånat vapen och 200 meter och över det som noll. Jag njöt av natur, att få se djur och få vara med de andra att jaga. Vi fick nys om en buffel som Angelo skulle prova. men vid ansmygning var den inte vad han var ute efter. ”An old bastard, he is the devil himself” sa farmägaren. Danie avrådde mig igen att medverka på denna jakten även om det skulle ske med bössa. det finns inget skydd alls om det skulle hända något. dock kunde jag följa jakten på håll och filma. ägaren hade rätt! Så fort Angelo´s buffel låg ner kom den gamle och kastade upp den i luften och försökte ta tillbaka makten i hjorden. Danie och Angelo var i ett väldigt utsatt läge så vi fick lov att komma in som backup med bil för att ens kunna komma i närheten och försöka föra bort de andra bufflarna. I en timme försökte vi att komma nära men den gamle buffeln ville attackera bilen. det slutade med att vi fick även ta in en traktor som hjälpte till att få bort de andra djuren. men de höll sig nog nära hela tiden att man hela tiden höll koll på dom.

i väntan på att bufflarna ska ge sig iväg

i väntan på att bufflarna ska ge sig iväg

Angelo med sin efterlängtade buffel

Angelo med sin efterlängtade buffel

jakten fortsatte och dagarna gick. vi började se slutet på vår resa. Freestate är en upplevelse som heter duga och du måste vara säker på ditt vapen. det är otroligt långa håll. Det finns inget att gömma sig bakom, så smyga är näst intill omöjligt. Men heter man Angelica dyker det upp guldchanser. Vi smög upp för en kulle i hopp om att det KANSKE skulle finnas något längre bort. precis innan toppen skymtar vi några black wildebeest. Danie frågar om jag ville skjuta en. Men jag var ju färdig. vi stod och tittade en stund och jag ändrade mig. Jag tog Angelos 375 och la upp den. inväntade ett klartecken. Jag sköt en black wildebeest på cirka 60 meter i Freestate. Danie skrattade åt mig… Han hade aldrig varit med om något liknande, minst 150 meter aldrig under det. Med det skottet avslutade jag min resa. Angelo hade fått Lejon, buffel, flodhäst, wildebeest och springbok. Magnus en otroligt fin oryx och en spingbok. Mats tror jag var mer än nöjd med bland annat lejon, buffel, red hartebeest, zebra, black och blue wildebeest och några till.

Afrikas clown, black wildebeest. en nöjd tjej!

Afrikas clown, black wildebeest. en nöjd tjej!

Denna gången åker jag hem åter igen med otroliga upplevelser och fantastiska minnen. Jag har fått lära mig att hjärtat fungerar som det ska, att Sydafrika faktiskt är mitt andra hem och att jag utan tvekan kommer att åka igen. Nya vänner, nya jakter och upplevelser som inte går att beskriva i varken ord eller bilder. Afrika måste upplevas!

 

Publicerad i Angelica Kellgren

Kommentera

Inlägg per författare

Alla våra inlägg

Bevaka blogginlägg

Ange din mailadress och skicka:

Vi som bloggar

Vi är jägare i olika åldrar med olika bakgrund, erfarenhet och drivkraft. Vi är olika som person och har olika yrkes bakgrund samt andra intressen. Gemensamt har vi jakt och jakthundar som livsstil. Läs mer om oss under meny "BLOGGARE". Vi delar med oss om vår vardag och livsstil Våga ni också!

Vill du blogga?

Är du jägare och tjej med erfarenhet av jakt sedan barnsben och vill dela med dig av din livsstil och intresse till andra. Välkommen att kontakta oss för möjligheten att bli en bloggare teamet Nordic Women Hunting. Kontakta Mona Eriksson på mona@nordicwhunting.com

Livsstil som jägare

Gilla vår Facebook

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: