Första jakthundarna, första älgen och funderingar kring detta…

Min inledande stora inspirationskälla till jägarlivet var min pappa. Jag har hängt med honom till skog och mark så länge jag kan minnas. Som liten flicka önskade jag mig högt (samt tjatade en hel del) som många andra om att få en hund och när jag var 9 år gick den önskan i uppfyllelse. Det var knappast en slump att pappa hittade just en gråhund…jag betalade 100 kronor (symboliskt) och döpte henne till Donna. Jag gick hem till henne varje lunch från skolan, tog reda på alla bus hon hittat på, jagade henne då hon rymde, hittade på spännande aktiviteter och hängde med ut i skogen med henne. Hon var en klassisk jaktidiot och släppte inte gärna älgarna alls de första åren (vi hade heller ingen pejl då). Många nätter av letande i skogen blev det och många tårar men jag tror ändå att det var hon som gjorde att jag fick upp ögonen ännu mer för jakten. Jakt med hund är ju det bästa! Här nedan är jag i 19-årsåldern och flankeras av Donna som då börjar vara till åren samt min första finnstövare, Azzi, som min kära bonusmamma snabbt gav öknamnet HF (HundFan) vilket kanske inte var helt opassande… 😉

Jag å mina första jakthundar

Året efter sköt jag min första älg. (Tyvärr inte för Donna som fått vandra vidare till de sälla jaktmarkerna på grund av sjukdom.) Det var tidigt på hösten som jag skulle sitta på pass vid en liten grusbilväg och med utsikt över en vacker höstfärgad myr. En av mina småbröder satt med mig. Hundföraren (min pappa) hade alldeles nyss släppt hunden och jag skulle precis ta en snus då jag skymtade något i ögonvrån. En fin älgtjur hade försiktigt glidit upp halvvägs in på vägen. Snus flög all världens väg då jag snabbt ställde mig upp siktade och tryckte av. Älgen kastade tillbaka in i skogen och jag hörde nog egentligen ingenting förutom mina egna hjärtslag. Jag ropade skakigt på radion att jag skjutit på en tjur. Tog det bra? Markerade den i skottet? Helt plötsligt blir man osäker på allt. Min passgranne meddelade dock ganska snabbt att han hört den lägga sig. Jag väntade in pappa och hunden för att sedan gå in mot älgen. Han låg upp så jag sköt ett fångstskott men det första hade tagit riktigt bra. Vilken lycka! 😀

Mona med första älgen

Ja det där är faktiskt den enda bilden på mig och älgen. Ganska dåligt kan tyckas så här i efterhand men då tog jag inte så mycket kort och älgkronan sitter i alla fall fint med alla dess inbakade minnen uppe på min vägg. Jag slutade jaga älg efter några år till förmån för annan jakt och för studier på annan ort. Någon gång kanske jag återupptar det, man vet aldrig, men då blir det definitivt som hundförare så mycket det bara går!

Något annat som är väldigt dåligt och tråkigt är ett problem jag blivit varse om mer och mer på senare år…att det finns flera kvinnliga hundförare där ute som har problem att ta sig in i jaktlag!? Hur kan det vara så? Flera som har jagat i lag har dessutom känt sig orättvist behandlade på olika sätt beroende på sitt kön. Märkligt! Visst måste det ultimata jaktlaget innehålla både män och kvinnor i olika åldrar? Jakt är ju gemenskap så det förslår! Många hundförare (både män och kvinnor) har dessutom blivit inskränkta i utövandet av sin jaktliga passion på grund av vargen. Hur som haver ber jag er som har en plats över i ert jaktlag att höra av er! Det finns flera tjejer där ute som gärna åker land och rike runt med sin hund/hundar för att få jaga älg (ja säkert annat också) och visst vill vi hjälpa till att fylla allas passionerade jägarhjärtan och minnesbankar med upplevelser från skog och mark!?!

/Mona

 

Publicerad i Mona Eriksson
2 comments on “Första jakthundarna, första älgen och funderingar kring detta…
  1. Miranda skriver:

    Första älgen glömmer man aldrig ? Inte heller första hunden….Vad jag saknar min Wiggo ? Ett hundliv är alldeles för kort ? Vad Henry är lik dig, på den bilden med hunna ? Ha en fin dag o pussa pajka minä ?

  2. Mona Eriksson skriver:

    Tack så mycket Miranda! 😀 Jag håller med; första hunden, första älgen, första viltet för hundarna…ja det finns mycket minnesvärt med jaktlivet! <3 Kram kram!

Kommentera

Inlägg per författare

Alla våra inlägg

Bevaka blogginlägg

Ange din mailadress och skicka:

Vi som bloggar

Vi är jägare i olika åldrar med olika bakgrund, erfarenhet och drivkraft. Vi är olika som person och har olika yrkes bakgrund samt andra intressen. Gemensamt har vi jakt och jakthundar som livsstil. Läs mer om oss under meny "BLOGGARE". Vi delar med oss om vår vardag och livsstil Våga ni också!

Vill du blogga?

Är du jägare och tjej med erfarenhet av jakt sedan barnsben och vill dela med dig av din livsstil och intresse till andra. Välkommen att kontakta oss för möjligheten att bli en bloggare teamet Nordic Women Hunting. Kontakta Mona Eriksson på mona@nordicwhunting.com

Livsstil som jägare

Gilla vår Facebook

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: